Trollstigar och häxvrål

Visst låter det spännande med trollstigar och häxvrål? I Vaggerydstrakten har man dammsugit trakten på berättelser, sägner, mytomspunna platser och minnesmärken. Allt finns beskrivet på en hemsida där en karta visar dig till rätt ställe. Lägg upp din rutt hemma vid datorn och ge dig ut i verkligheten på spaning efter väsen, runstenar och spännande miljöer. För att kittla fantasin finns några särskilda historier beskrivna nedan. Upptäck de andra på egenhand!

Skomakarens kammare

"Ödestuguskomakaren var ingen hjälte Han var inte tapper på något vis och han önskade bara sköta sitt jobb i lugn och ro. Sitta vid sin tavla omgiven av valda representanter för bygdens folk, becka sin tråd och slå in piggen, byta några ord, få höra lite nytt. Han var en fridens man. Så kom ofreden. Även Ödestugu skakades. En efter en av manfolken i de små stugorna kallades under fanorna. De lämnade sin bygd men ingen kunde ställa garantier för att man skulle få gå hem till denna fridens landsända igen. Skomakaren blev rädd. Kanske var det hans tur nästa gång.

Inför detta hot beslutade han att som det numera heter, gå under jorden. Skomakaren visste vart han skulle ta vägen. I den otillgängliga ravinen där Hästgångån sorlade fram under jätteblocken strax innan den tonade ut i Lyngemadskärren fanns det möjligheter att hålla sig dold under lång tid. Här fanns alla möjligheter, fisk i ån och fågel i skogen. Vatten skulle inte fattas, vedbrand fanns i överflöd. Så en dag var skomakaren försvunnen. Ingen visste vart. Men borta var han. Inte förrän kyrkklockorna förtäljde att kriget var slut dök han upp igen.

Detta är berättelsen om Ödestuguskomakaren och den plats han utvalde kallas än i dag för "Skomakarns kammare". Det finns de som vill gå ännu längre och utnämna skomakaren till den, vilken flydde undan den farsot som ödelade hela socknen Ödestugu och gav den dess namn. Skomakaren skulle vara den ende som överlevde katastrofen. Hur som helst, talet om denna händelse har länge levt i bygden. Skomakarens kammare ligger ovanför det fina vattenfallet i Lyngamadens naturreservat."

Bilden ovan visar dock inte Skomakarens kammare. 
 

 

Runstenen i Hok

"Denna runsten restes någon gång kring 1000- talet och står idag troligen nära sin ursprungliga plats. När Carl von Linné passerade här på sin småländska resa 1741, uppmärksammar han stenen och beskriver den i sin resedagbok. Vid ett tillfälle flyttades stenen till Hooks herrgård. Den blev inte långvarig där eftersom varje gång när kyrkklockorna i Svenarum slog, vred sig stenen. Ibland låg den omkull om morgonen. Stenen är svår att tyda men det ska stå ungefär såhär:

"Sigvard lät resa stenen till åminne efter Ulfrii(?) sin broder(eller fader) Ätten visste att hävda sin ära(blodshämnd) Gud hjälpe hans själ" (enligt von Friesen, 1928)

Det finns även en spökhistoria knuten till runstenen. Flera personer säger sig ha sett en gumma med huvudet under armen i närheten av runstenen. Ensamma cyklister skyndade sig förbi platsen."
 

http://www.trollstigar.se

Läs mer om: