Gnistrande julweekend i Kosta

De checkar in på Kosta Boda Art Hotel – ett hotell som känns mer som ett konstverk än en byggnad. Ljuset reflekteras i konstglaset vart de än tittar: orange, rött, bärnsten. Lobbyn är varm och inbjudande, med en gigantisk ljusinstallation och en båt i glas som inte liknar något annat de sett.
Kvinnan i receptionen berättar att Kosta Bodas främsta designers har inrett varsin del av hotellet. Lobbyn är skapad av brukets mest kända formgivare – Bertil Vallien. “Ni har förstås tillgång till poolen,” säger hon, “med glaskonst av Kjell Engman, som också formgett glasbaren i blått.”  Tove och Richard står nästan andäktiga inför detta oväntade möte med glasets formspråk. Receptionisten räcker över nyckelkorten och ler: “i ert rum få ni uppleva Ulrica Hydman Valliens konst. Och kom ihåg – allt är till salu.”

Tillbaka på hotellet gör de sig i ordning för kvällen. Och vilken kväll det blir. Julbordet är en upplevelse i sig – en kombination av tradition och konst, där varje bord är dekorerat med glas från hyttan. Ljuset reflekteras i glaskulor och ljusstakar, och maten serveras med omsorg: heminlagda sillar, varmrökt lax, krispig grönkål och doften av nejlika och apelsin – allt med glaset som tema i fat och skålar. Tove pekar på väggarna. ”Titta samma formgivare som på vårt rum – Ulrica.
Richard är lite av en ölkännare och ville gärna smaka Kostas egen öl. En test av den alkoholfria kan säga mycket, menade han och skrattade åt namnet: GW:s Nyktra. Tove tog en pilsner och båda var lika nöjda. Det avlutande gottebordet var inte ett bord, utan ett helt rum!

De är verkligen proppmätta, som man blir efter ett julbord, men måste ändå besöka den isande blå baren de hört talas om. Helt förundrade kliver de in i en bar skapad helt i blått glas, med mjuk belysning och glimmande detaljer. “Så fint,” utbrister Tove. “Jag älskar den blå färgen.” Richard håller med och går fram till bartendern. Han förklarar att de egentligen befinner sig under ytan – formgivaren Kjell Engman har skapat en blå värld inspirerad av havet. “Där uppe har ni ytan,” säger han och pekar mot taket. Han rekommenderar en cocktail med skumtomte – den stundande helgen till ära. De tvekar ett ögonblick men nickar, under villkoret att den finns i alkoholfritt. När drinkarna kommer in lyser de upp av tomtebloss och doften av bränd skumtomte.

Det blir en kväll fylld av värme, samtal och förundran. “Det här känns som att komma ännu lite närmare Småland,” säger Richard. “På riktigt.”Tove nickar. “Ett dygn av eld, glas och människor som får allt att glimma.” Och när de lämnar baren för att gå till sitt rum väntar redan morgondagen – nya platser, nya berättelser och ännu mer att upptäcka i Glasriket.