Kända Smålänningar

Ja, mycket har sagts och skrivits om och av smålänningar i detta stora landskap, störst av alla landskap söder om Jämtland och ett av Sveriges sjörikaste. Smålänningarna är kända för sin seghet, påhittighet och klurighet och det måste den vara som valde att slå sig ner i gränslandet bland skog och sten, i de ”små landen” i Småland, mellan de bördiga slätterna i Östergötland och Västergötland i norr och Skåne i söder. Och som vi har fått klura och hitta på för att kunna försörja oss! Tänk bara på Gideon Sundbäck från Vaggeryd som i USA uppfann blixtlåset! För som han sa i sin reklam: ”Öppnar sig som ett leende, sluter sig som ett streck draget i vatten”. Världssuccé! Naturligtvis var detta sprunget ur kunskaper från en klurig gammal tradition i nordvästra Småland med sina metalltrådsdragerier. Här tillverkades hårnålar, kedjor, strumpstickor, säkerhetsnålar, råttfällor och mycket mer.

Amalia Eriksson har skapat många leenden. 1859 fick hon officiellt tillstånd av magistraten i Gränna att: här i staden såsom försörjningsmedel med egna händer idka bagerihantering af grövre och finare brödsorter och tillverka sk polkagrisar. Söta goda sockerstänger med mintsmak – döpta efter den nya dansen Polka. Hur grisen kom in i det hela förtäljer inte historien. Arvet efter Amalia lever i högsta grad i Gränna där polkagriskokerierna ligger på rad.

1700-tals botanikern Carl von Linné funderade länge på hur han kunde klassificera all världens växter för att göra naturen mera begriplig. Med bokverket Systema Natura lade Linné en stor del av grunden för sin internationella ryktbarhet och för det system, med två latinska namn, för klassificering av växter och djur som används än idag. ”Gud skapade och Linné ordnade” som han så blygsamt sa. Hans födelsehem finns kvar i Linnés Råshult norr om Älmhult. Här hävdas naturreservatet som på 1700-talet och örtagårdarna liksom trädgårdscaféet bjuder på väldoft. Även det världsomspännande företaget IKEA grundades mycket blygsamt på 40-talet av den unge Ingvar Kamprad som cyklade omkring i byarna runt Agunnaryds socken och sålde pennor och skosnören och som sedan så smått började med postorderpaket utlämnade från sitt mjölkbord i Elmtaryd. Med småländsk energi och seghet har han och medarbetarna utvecklat IKEA till ett av världens mest kända varumärken. Och IKEA betyder förstås helt oblygt: ”Ingvar Kamprad, Elmtaryd Agunnaryd”. I Älmhult har nu världens äldsta varuhus från 1958 ersatts av ett nytt vid väg 23 i utkanten av Älmhult, här med världens största sortiment. Numera kan du också besöka IKEA museum som berättar hela historien om IKEA.

Tänk att få inspiration och bli världsberömd efter att man blivit vettskrämd efter ett åskväder vid Smålands östra kust! Det hände psalmförfattaren Karl Boberg i Mönsterås. När han hade lugnat sig skrev han ”Oh store Gud” under stor inspiration. Och strofen ”…då brister själen ut i lovsångsljud” har inspirerat oändligt många berömda artister över hela världen. Inte minst Elvis Presley som gjorde sången till sin, på konserter och på skiva.”Tänk att en så stor sång kan komma från ett så litet land som Sverige” sa Elvis. En afrikansk stat har den till och med som sin nationalsång! I Mönsterås äldsta trähus – Modéerska Huset – finns en utställning om Karl Boberg.

Mera lågmäld, men med stor inspiration och begåvning, tecknade och beskrev konstnärinnan Jenny Nyström våra käraste traditioner; ljuvliga födelsedagskort, näpna påskkort, och inte minst vår svenska jul på otaliga julkort och bonader. Hon gav verkligen den svenska jultomten ett ansikte! Hon var en etablerad konstnär, född i Kalmar, och ställde t o m ut på Parissalongen 1884. Men det är som ”skapare” av den svenska julen som hon har vunnit svenskarnas hjärtan. ”Det är en riktig Jenny Nyström-jul” säger vi när snön gnistrar, stjärnorna tindrar, det är ljus i alla fönster, julgröten till tomten står på förstutrappan och tomten och katten skymtar bakom stugknuten… På Kalmar läns museum finns en stor utställning som skildrar hela hennes mångsidiga konstnärsliv.

Vilhelm Moberg har i sina fyra berömda romaner, översatta till 42 språk, berättat om Karl-Oskar och Kristina och 20 smålandsbönder från Ljuder och deras utvandring till USA på 1860-talet. Men detta är också ett stort epos om all världens emigrantöden, både nu och då. Av svenska folket korades han som århundradets mest populära svenska författare år 2000. I Utvandrarbygden mellan Växjö och Kalmar känns platsernas namn från böcker och filminspelningar igen. Vandringsleden Utvandrarleden, 110 km, går genom bygden och i Växjö finns Utvandrarnas Hus med utställning. Albert Engström, Eksjösonen, var en av sekelskiftets tongivande kulturpersonligheter i Sverige. Han undervisade i teckning och grafik vid Konsthögskolan och valdes även in i Svenska Akademien som författare. En unik kombination i svenskt kulturliv! Och han såg smålänningarna genom humorns glasögon. På sitt oefterhärmliga sätt tecknade han magra, kluriga smålandsbönder, fiskare och backstugusittare, liksom feta och självgoda myndighetspersoner; landsfiskaler, poliser, stinsar och skattmasar. På Eksjö museum finns en utställning med hans verk.

Men till slut vill vi hylla vår egen smålandsikon Astrid Lindgren – Pippis, Emils, Ronjas och Madickens skapare – som har berättat historier om Småland i gamla tider som ingen annan. Speciellt historierna om Emil från Katthult i Lönneberga socken i Småland fångar precis stämningen i gammel-Småland. Det finns mycket att säga om vår kära Astrid – som bäst kan hon upplevas, förutom genom hennes böcker – på Astrid Lindgrens Värld, barndomshemmet Näs i Vimmerby och Filmbyn Småland i Mariannelund. Det var en kväll så skön som den nästan bara kan var i Småland. Alla Katthults häggar stod i blom, koltrastarna sjöng, myggen surrade och abborrarna nappade friskt. De satt där, Emil och Alfred, och såg sina flöten guppa på det blanka vattnet. De pratade inte mycket men de hade det ganska bra. Ända till solen började sjunka satt de där, och sedan gick de hem, Alfred med abborrarna i en enklyka, Emil spelande på en sälgpipa som Alfred hade täljt åt honom. Genom hagen gick de, på en slingrande stig under vårgröna björkar. Emil blåste i sin pipa så att koltrastarna häpnade, men plötsligt tystnade han och tog pipan ur munnen. – Vet du vad jag ska göra imorgon, sa han. – Nä, sa Alfred. Är det nåt hyss? Emil satte pipan i munnen igen och började spela. Han gick där och blåste en stund och tänkte skarpt. ”Det vet jag inte” sa han till sist. ”Det vet jag aldrig förrän efteråt. Astrid Lindgren: ”Nya hyss av Emil i Lönneberga”