Kärleken till glaset och Transjö

Under vår resa genom glasriket stannade vi till i Transjö. Jag mötte två glasblåsare som fann sin livsplats bland skogar, åar och glödande ugnar – och jag fick se magi ta form framför mina ögon. De förenades av kärleken till glaset och blev kvar – för att lära mer, och sedan för gott. I dag bor och verkar de på samma plats: sitt älskade Transjö. Jag mötte Dan och Lars, som tillsammans driver Magma Art Glass i hjärtat av Småland.

Dan är född i Danmark och berättade för mig hur han tidigt fick höra att om man ville lära sig glashantverket på riktigt, då skulle man till Småland – till mästarna Ritzman och Karlsson i Transjö. Han reste världen över, men i Japan kom hemlängtan. Där och då bestämde han sig: han skulle hem. Det visade sig att Hem var just Transjö i Småland. Det bästa med Småland tycker han är lugnet och naturen och byn Transjö förstås som han känner igen från filmerna om Emil i Lönneberga. Och här var jag hemma, sa Dan när vi pratade. Det fanns inga nöjen för en 20-åring, berättade han, men man fick jobba sig trött. Efter många år i lära driver han nu hyttan tillsammans med Lars.

Lars väg gick först till glasskolan i Kosta. Alla som var intresserade av glas visste att det var dit man skulle. Han är född i Norge, och efter en tid i Tyskland och Danmark kom han som 20-åring till Småland. Där lärde han känna mästarna Ritzman och Karlsson – och kände att han hittat hem. Han tycker att Småland är bra. ”Här är lugnt, skönt och mycket vackert. Det är närhet till naturen, skog och sjö jag vill ha”, säger han. Det enda som fattas att man aldrig får se horisonten här inne i skogen.

När jag besökte hyttan fick jag se två glasresor ta form. Både Dan och Lars arbetar utifrån sina egna idéer, men utvecklar dem tillsammans. Att se dem jobba var som att se en dans – ett samspel mellan kraft och precision. Men det är långt ifrån enkelt: glasmassan håller över 1100 grader. Idag fortsätter Dan att experimentera med sina ugglor, som ständigt utvecklas. Han använder formen från en lampa från Tivoli i Köpenhamn och formar sedan ögon, ögonbryn, tofsar – och ingen är den andra lik. I ett smidigt samspel växer den fram och vi får se den åka in i glasugnen.

Lars är inne på ett nytt sätt att arbeta som också blir en upplevelse för oss som häpet ser på. Plötsligt far han ut genom dörren till ån alldeles utanför och doppar det glödande glaset. Det fräser och ryker. Vi får veta att han är ute efter en krackelerad yta som sedan ska täckas över med klarglas.

I dag äger de den lilla, rödmålade hyttan med sina höga fönsterpartier. Marken runtomkring, och varsitt hus på andra sidan Lyckebyån. Det är tydligt att det är glaset som regerar i Transjö. Konstverk gömmer sig bland träden, i gräset och över vattnet. På gräsmattan växer det glassvampar ur jorden. Att besöka Transjö var en upplevelse i sig. Den lilla butiken i den rödmålade ladan var öppen, och ibland har man tur – då blåser Dan och Lars sina konstverk mitt framför besökarnas ögon. Men även när ugnen är släckt för säsongen är det värt att kika in och känna doften av det glödande glaset. Av Cathrine Rydström